Musikterapi - introduktion
Psykodynamiskt inriktad musikterapi - expressiv
Måste man kunna spela något instrument?
Improvisation - en kort kommentar
Receptiv musikterapi - vägledd musiklyssning
Att förändra medvetandetillståndet
De inre bilderna
Svårigheter - en personlig kommentar
Litteratur
Musikterapi - introduktion
Musikterapi är en behandlingsmetod som utövas inom olika institutioner och sammanhang. Metoden finns i några olika utformningar som jag preciserar nedan. Samtidigt utgör musikterapiämnet ett teoretiskt ramverk inom vilket man kan bedriva olika sorters studier.
Det är givetvis med utgångspunkt från mina egna erfarenheter och kunskaper som jag beskriver musikterapi, och jag vill också nämna att en del formuleringar är hämtade från beskrivningar av musikterapi, gjorda av verksamma musikterapeuter. I slutet av denna text finns en litteraturlista.
Konsterna, och människans egen kreativitet antingen det rör sig om bilder, musik, dans eller berättelser, har i alla tider varit en viktig beståndsdel i hennes liv. Det är ett sätt att skapa egna, användbara metaforer, personliga symboler, som hjälper människan igenom olika faser i livet. Det finns flera metoder som använder det egna, konstnärliga uttrycket i psykoterapeutiskt syfte. En av dessa är musikterapi.
Under begreppet musikterapi samlas en mängd olika metoder och förhållningssätt, men gemensamt är att man använder sig av musik i ett terapeutiskt syfte. Det finns emellertid skäl för att tydligt precisera de tre huvudlinjer man kan urskilja inom musikterapin.
Psykoterapeutiskt inriktade metoder;
1) Expressiv musikterapi ( - att uttrycka sig med musik, individuellt eller i grupp)
2) Receptiv musikterapi samt särskilt Guided Imagery and Music - GIM (- att genom vägledd musiklyssning komma i kontakt med sina inre bilder)
samt
Funktionsinriktad metod;
3) Funktionsinriktad musikterapi - FMT ( - särskilt lämpad för t ex rörelsehindrade)
OBS: Den sistnämnda metoden har särskilda utbildningar och man kan
lämpligen gå till relevanta hemsidor för mer information. Jag
kommer inte att skriva om FMT i min hemsida. (Upp)
Psykodynamiskt inriktad musikterapi - expressiv
Utbildning i expressiv musikterapi
Musikhögskolan i Stockholm utbildar musikterapeuter. Utbildningen ger
kompetens för psykoterapeutiskt inriktat arbete med musik. För att
antas till utbildningen fordras tidigare högskoleutbildning i musik eller
likvärdig utbildning samt flera års yrkeslivserfarenhet där
man lägger särskild vikt vid klinisk erfarenhet. Utbildningen tar
3 år (halvfartsstudier) och omfattar 60 p. Utbildningsledare är
Ingrid Hammarlund, tel 08-16 18 62.
Metod
Du får inom expressiv musikterapi möjlighet att uttrycka dig musikaliskt,
samspela och improvisera. När så krävs kompletteras musicerande
med samtal. Terapeuten kan anpassa instrumentval och musik efter dina förutsättningar
och behov, och ibland också vägleda rent pedagogiskt i spelandet.
Musiken utgör i sig ett kraftfullt språk, i vilket man kan både
uttrycka och bearbeta känslor och erfarenheter som inte låter sig
fångas i ord. Genom samspelet kan relationsfrågor väckas och
tydliggöras, och problemsammanhang som inte tidigare varit synliga kan
lyftas fram.
Teori
Eftersom man i musikterapi ofta fokuserar på klientens relationer, inre
såväl som yttre, har den psykodynamiska teorin med anknytning till
objektrelationsteorin och självpsykologisk teori blivit viktig som förståelsemodell. Även
neurologiska och kognitiva aspekter på vad som händer med människan
när hon musicerar kan vara av betydelse.
Målgrupper
Det finns många användningsområden för musikterapi. I
de fall där klienten inte har något verbalt språk, eller helt
enkelt inte vill/kan kommunicera verbalt, exempelvis barn och ungdomar, kan
musiken utgöra en oladdad, icke hotfull fristad, där man får
frihet att kommunicera det man själv vill. Även när klienten
prövat verbala terapiformer men inte tyckt sig nå sitt mål,
kan musikterapi ge det komplement som krävs för att komma åt
upplevelser på ett ordlöst plan.
Musikterapi bedrivs individuellt såväl som i grupp, och återfinns
idag inom olika behandlingsformer, inom omsorg, elevvård, personalvård,
handledning och i skapande arbete med människor som vill fördjupa
sin självkännedom.(Upp)
Måste man kunna spela något instrument?
Detta är en ofta förekommande fråga, varför jag väljer
att ta upp den särskilt. Musiken är ett språk, ett sätt
att föra vidare en inre
berättelse, ett sätt att uttrycka känslor och bilder inombords
som inte kan göras gällande på annat vis, eftersom det är
en ordlös upplevelse. Musiken arbetar med tiden, har det sagts, medan
andra konstarter arbetar med materia. Tiden är relativ, och kan vara över,
förfluten, men tiden består också av ett "nu". Musik är
alltid på något sätt ett "nu".
Enligt vissa filosofiska synsätt anses musik inte egentligen existera
i sig själv, utan bara i förhållande till den som spelar och
den som lyssnar. Frågan är kanske vad musiken kan leda till bortsett
från det du redan vet, du som regelbundet spelar, utför musik och
kanske även framför musik för en lyssnande publik.
Du som aldrig spelat något instrument eller sjungit, har å andra
sidan bara fördelar av det; dels genom att det ligger ett helt outforskat
fält framför dig, där du kommer att upptäcka sidor av dig
själv som du tidigare inte känt. Dels genom att du har en annan möjlighet
att närma dig instrumenthantering för första gången utan
några förutfattade meningar. Den enda skillnaden mellan musikterapi
för en som är musikaliskt bevandrad och en som känner sig ovan är
att de pedagogiska inslagen blir fler, terapeuten införlivar i högre
grad tekniska och praktiska moment på ett organiskt sätt under pågående
sessioner.
Svaret på ovanstående fråga är alltså "nej". (Upp)
Improvisation - en kort kommentar
Fri improvisation har kommit att bli centralt för mig och mitt musikterapeutiska
arbete. Men jag sysslar också med det i Improvisationsgruppen Altair,
en kvartett där vi under tio år givit kurser, konserter och haft
samarbete med andra konstnärliga uttrycksformer.
Mer om detta i rubriken Improvisation. (Upp)
Receptiv musikterapi - vägledd musiklyssning
GIM-metoden
GIM - Guided Imagery and Music.
Denna metod, som syftar till att nå undermedvetet material för att
därigenom förstå mer av sig själv, utvecklades av Helen
Bonny i USA under 1970-talet, och kombinerar musiklyssning med inslag av symboldrama
och samtal.
En särskilt utbildad vägledare har först ett orienterande samtal
med klienten, och väljer sedan ut lämplig musik som klienten efter
en avslappningsövning får ligga ned och lyssna på. Musiken
ingår i ett stort urval av klassisk musik, sorterad i genomtänkta
kategorier. För att få utöva GIM ska man ha erforderlig utbildning,
(som för närvarande finns i t ex. USA. Kontakta för mer information
Margareta Värja, Stockholms Uttryckandekonstutbildning) men däremot är
det fritt fram för en utbildad musikterapeut att använda GIM-liknande
inslag i den ordinarie musikterapin, om man bedömer att det är lämpligt. (Upp)
Att förändra medvetandetillståndet
Under 80-talet bekantade jag mig med nordisk shamanism, bland annat genom
att delta i s.k. trumresor. De går i allmänhet till så - för
att tillåta sig en lekmannamässig beskrivning - att en grupp människor
samlas kring en ledare, som efter vissa stämningsskapande ritualer och
bestämda instruktioner, börjar slå entonigt och länge
på en stor trumma. Under tiden ligger deltagarna blundande på golvet
och företar sig en resa i inre bilder. Trumslagen är suggestiva och
bidrar till att försänka deltagarna i en sorts förändrat
medvetandetillstånd, genom vilket man kan uppleva kontakt med andra världar.
Efteråt berättar de som vill, valda delar ur sina upplevelser för
gruppen. Resan kan också företas enskilt, med inspelade trumrytmer.
Jag har personligen upplevt liknande tillstånd även vid andra tillfällen,
nämligen när jag improviserat fritt tillsammans med människor.
Under ett tiotal år handlade det om teater, scenframställning, men
under de senaste åren har det handlat om musik. Att träda in i en
lokal, fyra-fem stycken personer, ett rum fyllt av olika instrument och börja
spela - för att sedan återkomma till verkligheten två timmar
senare - det är verkligen att förändra medvetandetillståndet.
Att traktera ett instrument, att frambringa ljud som andra i rummet svarar
på, är ett sätt att skapa ett rum eller rent av ett barn, ett
nytt liv. Det gemensamma musicerandet är inte olikt en kärleksakt,
i det att man närmar sig varandra på andra sätt än genom
ord. När man ger sig hän en sådan uppgift vidgas samtidigt
de inre rummen, personligheten växer och förändras. Dessutom
kan man lösa upp gränser emellan personer, och känslan av att
höra ihop med andra människor blir tydlig. (Upp)
De inre bilderna
Ritualen i GIM framstår som viktig för att man ska kunna förändra
medvetandetillståndet och verkligen nå fram till de inre bilderna.
Det gäller att man som "resande" verkligen förmår
ligga och hålla sig kvar i den fantasivärld som musiken antas framkalla,
eller kasta en ned i. Ur denna aspekt är det extra viktigt att guiden/vägledaren
förhåller sig tyst och passiv, och fokuserar på att anpassa
musiken till det som den guidade berättar. Patienten/klienten kan givetvis
också fritt be sin terapeut om ett visst förhållningssätt.
Det som till en början ofta inträffar är att ett oräkneligt
antal typiska, både gamla och nya symboler passerar revy för ens
inre. Det kan röra sig om arketypiska symboler som till exempel kors,
flaggor, sädesfält, blod, kedjor, grekiska teaterscener, skäror,
krig, oxar, cowboys och laserstrålar bland annat. Det kan avbildas hela
scener och "tavlor", och man kan uppfatta sig som varande i någon
annans kropp, exempelvis ett djurs. Intrycken kan komma till en i form av direkta
sinnesförnimmelser, såsom en känsla av tryck eller fukt eller
hetta, eller känsla av en viss ytstruktur.
Liknande känslor kan man ha i så kallad
regressionsterapi, där
man under hypnos försöker komma i kontakt med något som man
benämner som "tidigare liv", som enligt mina erfarenheter egentligen är
olika namn på samma företeelse, dvs. omständigheten att under
ett förändrat medvetandetillstånd uppleva mer eller mindre
verkligt olika bilder och förnimmelser. Upplevelserna kan vara såväl
av mer fragmentiserad, lösryckt
karaktär såsom mer kontinuerlig, kronologisk och sammanhängande. (Upp)
Svårigheter - en personlig kommentar
Inom GIM används uteslutande klassisk musik, vilket kan vara begränsande eftersom den efter många års exponering kan innehålla starka associativa bilder för många. Man kan störas av specifika associationer och förhindras i sitt eget fria flöde. Personligen ser jag fram emot en eventuell uppluckring eller utvidgning av metoden där annan sorts musik kan utprövas.
Det är givetvis svårt överhuvudtaget att veta vad de bilder
som framkallas av musiken egentligen står för - är de minnesbilder,
fantasibilder eller var kommer de ifrån? Att använda sig av trumrytmer
som är entoniga och stabila kan vara fördelaktigt ibland då det
eventuellt ger utrymme för friare inre bildflöde. Terapeuten kan
tillsammans med klienten i efterhand diskutera utifrån de bilder som
uppstått, och dessa ska företrädesvis tolkas av klienten själv,
med terapeuten som vägledare och samtalspartner. Emellertid är det
ur terapeutens synvinkel mycket användbart att ha kännedom om mytologi
och kunskap om symboler. Beroende på avtalet mellan klient och terapeut
kan man också med fördel kombinera musiklyssningen och samtalen
med exempelvis bildskapande eller lätt kroppsmassage.
Man bör alltid ha klart för sig att varje form av förändrat
medvetandetillstånd kan vara hotande och rentav skadligt för fel
person. Bara det att ligga ned är regressionsframkallande, vilket innebär
att individen ifråga bör vara psykiskt mogen eller redo att ge sig
hän en inre resa och ta emot det som resan kan väcka. Någon
med psykosliknande tillstånd el dyl bör inte utsättas för
det. (Upp)
Litteraratur
Bertil Sundin "Musiken i människan" Natur och Kultur, Stockholm
1988
Geck, Martin "Musikterapi - bot eller bedövning" Wahlström & Widstrand,
Stockholm 1977
Langer, Susanne "Filosofi i en ny tonart" Gebers, Stockholm 1958
Priestly, Mary "Music Therapy in action" MMB, USA 1985
Ruud, Even "Vad är musikterapi?" Norstedts & Söners Förlag,
Stockholm 1982
Summer, Lisa "Guided imagery and music in the institutional setting" MMB
Horizon Series USA 1990
Eschen, Th. "Analytical Music Therapy. London - Philadelphia" Jessica
Kingsley Publishers 2002
Hammarlund, Ingrid "Musikterapi - utbildning och forskning", Grönlund,
Erna m fl "Konstnärliga terapier. Bild, dans och musik i den läkande
processen" Natur och Kultur, 109-18, 1999
Priestley, Mary "Essays on Analytical Music Therapy" Phoenixville:
Barcelona Publishers 1994 (Upp)