ALTAIR - improvisationsgruppen
www.improvisationsgruppenaltair.com


...som utifrån ögonblick och sammanhang spelar med utgångspunkt eller specialinstrument från så skilda genrer som jazz eller rock, folkmusik från exempelvis Sverige, Irland, Japan eller Afrika, eller med influenser från konstmusik ur alla tidsepoker. Vi använder alla sorters slagverk; tex trumset, djembe, darabouka, elförstärkta instrument som bas, gitarr eller synth, datorer och elektronik, musikterapeutiska och akustiska instrument som lyror, pentatoniska tonboxar, klockspel, flöjter, klaviaturer, och röster.

Altaír är också

- Gruppen som jobbar med dansare, skådespelare eller med musikterapeutiska seminarier.
- Gruppen som jobbar med undervisning i personlighetsutvecklande eller gruppdynamiska sammanhang.



Inspelningar

Med egna medel har vi spelat in två CD-skivor; Den första skivan spelades in i studio, och den andra i en kyrka med det speciella rummet som medaktör i improvisationerna. Slutligen har vi haft en direktsänd livekonsert i Sveriges Radio hösten 2004. I samband därmed hade vi tre dagar i radiostudio då vi spelade in helt nytt material. Nästa steg är att använda detta på olika sätt.

Vi har också vant oss vid att alltid spela in alla våra jam, eftersom vi tycker att vi lär oss lika mycket genom att lyssna i efterhand. Det är två helt olika saker att vara delaktig i ett musicerande respektive att stå utanför och lyssna.



Vilka är vi?

Jesper Nordin, är utbildad på komponistlinjen på Musikhögskolan i Stockholm och har bl a studerat elektronmusik på IRCAM i Paris, samt är "composer in residence" på Sveriges radio.
Javier Herbozo jobbar som vetenskaplig illustratör på Naturhistoriska Riksmuseet och spelar i salsaband.
Fredrik Lindkvist har i perioder fokuserat mest på sitt jobb som basist i "Ritual", internationellt framgångsrikt band som sysslar med genren progressive rock.
Petra Werner jobbar som lärare och handledare på musikterapeututbildningen på musikhögskolan i Stockholm.



Improvisation i Altair - hur jobbar vi?

Gruppen träffades regelbundet från och med 1994. Så småningom började gruppen bestämma olika förutsättningar och utgångspunkter för improvisationerna. Då några av gruppens medlemmar gick olika utbildningar på Musikhögskolan öppnades hela tiden nya utvecklingsmöjligheter.Gruppen kunde experimentera med specialteknik och instrumentarium från Musikterapeututbildningen och Komponistlinjen. Vissa omständigheter valde man att fokusera särskilt på. Ett exempel på det är problemet med övergångarna inom de avgränsade improvisationerna. Gruppen har också i perioder valt att arbeta med utgångspunkt i särskilda musikaliska element, såsom röst eller slagverk men även med att utforska genrer och stilar.

Samarbete med andra

Avgörande vändpunkter i utvecklingen har inträffat i samband med samarbetsprojekt av olika slag; en teaterregissör bad om musik till en föreställning, en dansare behövde improvisationsmusiker till några uppvisningar och gruppen har också haft seminarier i improvisation på både Folkhögskole- och Musikhögskolenivå.

Det primära har dock alltid varit glädjen i det musikaliska mötet, och genom åren har Altair varit ett renodlat fritidsengagemang. Alla fyra har andra sysselsättningar på heltid, om än ibland angränsande.

Vår ingång i musicerandet är tillit. Att fullständigt ge sig åt den andre. Att lita på, helt och fullt. Men också vetskapen att man kommer att bli mottagen precis som den man är. Det är alltså som ett äktenskaps bättre stunder - alltid! Även när vi haft våra svårare perioder så har det gällt utanför spelscenen - och själva spelandet står alltid liksom skyddat mot onda krafter. Däremot kan spelandet bli mindre intressant ibland, mindre uttrycksfullt eller bara rätt splittrat och ofokuserat. Men även de gångerna fyller en funktion...

Jag känner däremot personligen en skillnad när jag är musikaliskt aktiv vid sidan av, i mitt övriga liv, och när jag inte varit det på ett tag....då måste mina uttryck finna sig alternativa kanaler eftersom jag tekniskt- och utvecklingsmässigt känner mig otillräcklig instrumentalistiskt. Så på det sättet har ju det rent musikaliskt ändå betydelse att vi håller en nivå.

Vårt "manifest":

Främst; lyssnandet! Att ta in varann, att tillåta och vara tillåten, motta och vara mottagen villkorslöst - öppna sinnena, utvidga möjligheterna att upptäcka impulser och lära känna sin intuition, instinkt och därmed även att gå emot denna! Impulserna kan ha ursprung ex i den egna fantasin som i sin tur är identitet/erfarenheter - och som genast förvandlas i mötet med annan individs uttryck. Det blir viktigt att medverka till att frigöra sin motspelares egen kreativitet! Att separera solot, sin egen insat/egot respektive att underställa sig nåt som föds, något ytterligare...



Å ena sidan det musikaliska hantverket, å andra sidan att släppa all medveten kontroll och göra sig "medvetslös" och även försöka öppna dörren mot "slumpen"...att förändra medvetandetillståndet och underordna sig det som händer i samspelet samtidigt - men en förutsättning för att kunna fördjupa sig på ett meningsfullt sätt i uttrycksmöjligheterna är samtidigt att det finns en form - och i vår musik består formen av att vi gemensamt under lång tid utforskat många olika sorters former, och stilar och musikaliska dialekter, och till slut finns det en sorts geografiskt landskap mellan oss där vi hela tiden kan vandra mellan medvetet och undermedvetet, sända frågor eller påståenden till varann som man kan välja hur man vill svar på - om man vill svara.

Vidare; att balansera mellan medvetandet som "vet" idén sekunden innan den sen också utförs - med motiveringen att det känns "bra", organiskt eller passande - och att istället försöka frångå detta inre recept och handla utifrån en medvetslöshet.
Att skapa en sorts scen - eller kanaler - där man inte själv håller i rodret. Att titta åt ett annat håll för att få syn på det - som blinda fläcken. Man måste i konstnärliga sammanhang frångå rena överlevnadsmekanismer och ta ett steg framåt även om där väntaren ravin!